Min blogg har varit död ett bra tag, men idag gör jag ett special inlägg för en vän, på begäran.

Jag har suktat efter dessa dyrgripar i snart ett år och kände att det äntligen var dags!

Det händer inte mycket i mitt liv annars. Arbetssökande i Lund.
Det har varit tufft, har varit det i 3 månader nu men nu vänder det snart..

Var på intervju i måndags och jag kan säga såhär, det lät väldigt lovande!

Så nu väntar jag mest på ett besked sen ska jag få en fin fin inkomst igen.

Min fina vän och sis är på andra sidan jorden och fyllde precis 20.

Tiden går så fort. Jag är snart 22 och innan vi vet ordet av det så har vi familj, barn och vovve.

Jag längtar, livet här kommer jag!!

Pusskram

Så nu är jag som en ny människa med min nya fina näsa.

- älskar min nya profil :-)

Min näsa är svullen, speciellt tippen och mellan ögonen. Det gör också lite ont på näsan, och tar jag på tippen så känner jag den inte. (Kommer gå över med tiden såklart)

Men jag är galet nöjd ändå!

Läkaren var väldigt imponerad över att jag inte har några blåmärken kvar nu och att jag ser ovanligt fin ut efter att det bara gått en vecka. Jag blödde ju nästan ingenting under operationen så jag antar att jag helt enkelt inte är en "blödig" människa ;-).

Men som sagt, det slutgiltiga resultatet kommer först efter ett halvår-år.

Jag är otroligt nöjd med Finn Worm Knudsens jobb och skulle verkligen rekommendera honom som plastikkirurg.

Han är en varm och trevlig läkare som man känner sig trygg hos!

Nu har det gått fyra dagar sen min näsoperation och jag mår fortfarande väldigt bra.

Tog sista morfintabletten i natt så nu är det slut på den roliga medicinen, haha!

Svullnaden har vandrat neråt i ansiktet så nu är jag mest svullen på kinder och överläpp.

Mina blåmärken är numera gula så jag ser ut som kinapuffstanten i ansiktet.

Snoret rinner som vanligt och det är väl det som är jobbigt, att jag inte får snyta mig. Så man känner sig som en snorpadda. Men men, skenan ska ju av på onsdag nästa vecka, alltså om 4 dagar. Då blir det nog lite bättre förhoppningsvis!

Har mått väldigt bra trots allt, det enda var väl att jag höll på att svimma när jag duschade för några dagar sen, men det gick snabbt över och sen dess har jag mått prima. Nu ska jag äta, tycker synd om min plutt som får slava åt mig dessa dagar. Tur att jag har honom! :-)

Så till sist en bild tagen för en minut sen:

Dagen då jag opererade min näsa.

Allt känns prima ballerina. Har inte det minsta ont och jag mådde inte dåligt efter narkos. Kunde inte varit bättre.

Jag kom in på Scanstadkliniken vid klockan 10, fick några mormors stödstrumpor som jag skulle ha på mig. Haha, såg inte direkt ut som att jag skulle opereras, snarare åka iväg på mormors kalas.

Sen fick jag smärtstillande och en lugnande tablett. Var inte det minsta nervös, kände verkligen att det var dags.
Har ju väntat på denna operationen i snart 10 år, så jag kände mig mer än redo.

Jag blev lite trött av lugnandet och så gick vi in till operationssalen. Där bäddade sköterskan ner mig i ett mysigt täcke och kudde, sen satte dem i kanyl i min arm. Dem spände fast mina armar, som om jag var en fånge haha. Sen pratade dem om att jag var smålänning och att en sköterska var ifrån Skillingaryd och själv hade bott i Värnamo, jag höll mest med på allt dem sa "Mmm". Sen såg jag den, den "vita målarfärgen" (narkosvätskan) och så sa narkosläkaren, nu blir du nog lite trött Linda.. och SMACK. Minns att jag tänkte "Ja det blir jag nog..." sen vart jag helt borta. Hur fantastiskt är inte narkos? Ha!

2,5 timmar senare vart jag klar och Christian satt ute och väntade på mig oroande.. Det hade ju tagit en timme längre än vad det skulle. Så han vart lite orolig att det hade hänt något. Sen minns jag att jag vaknar upp av att Christian och sköterskan pratar massa och jag försöker lyfta på handen och röra vid näsan, Christian rycker fort bort armen och säger nej! Inte pilla!

Jag förstår ingenting och tar upp armen igen, han rycker bort den och så gjorde jag några ggr. Tydligen så är det en slags reflex man har att man vill pilla vid näsan.

Jag hade tydligen pratat kinesiska också säger Chrisitan. Precis när jag hade vaknat, har inget minne av det.

Sen vart jag lite oklar i huvudet och benen hängde inte riktigt med när jag skulle gå på toa så dem underbara sköterskorna hjälpte mig. Sen låg jag där i sängen med frysta ärtor på ansiktet i några timmar, sen fick vi åka hem. Vi vart hemma i Lund vid 18.00 igen.

Natten har varit jobbig, trots att jag fick med mig morfin hem så att jag skulle kunna sova gott så har jag varit vaken mestadels av tiden. Det funkade inte riktigt på mig. Att ligga i hög ställning med huvudet högt upp har varit väldigt jobbigt. Speciellt när jag måste sova på rygg. Sover ju alltid på sidan annars.

Men jaja, det är det minsta problemet!
Är inte alls speciellt svullen i ansiktet, har inte heller några jättestora blåmärken. Det känns bra!

Har bara en liten skena över näsan och ja, det gör verkligen inte ont. Hur fantastiskt?

Nu ska jag ser ut såhär i två veckor, sen ska det värsta vara över. Och ja, det är som att ha semester med en liten smäll på näsan så jag överlever verkligen!

Det första jag sa när Christian frågade hur jag mådde

"Skit bra, jag skulle kunna göra det igen!!"

Haha.

Ja och nu ser min näsa spikrak ut än så länge. Är redan galet nöjd eftersom jag bara ville få bort min olycksknöl som jag själv skapat under min barndom. Tack och hej knölen! :)

Jag har en riktigt dålig egenskap som gör mig helt galen.

Det finns vissa saker som för mig framkallar känslan "kärlek vid första ögonkastet" och som jag bokstavligt talat sedan skulle kunna döda för att få.

När jag väl hittar något som är perfekt i mina ögon så kan jag inte sluta tänka på det.

Det går nog åt halva av min vakna tid att tänka på just denna "sak" som jag hittat för tillfället,

jo det är sant, det är ju nämligen inte så att detta händer en gång eller väldigt sällan, det händer jämt.

Säkert en gång i månaden.

Gosh, det är inte sunt. Eftersom jag inte är ekonomiskt oberoende så kan jag inte köpa allt som ger mig dessa cravings.

Just nu gör dessa boots mig helt jävla galen.

Jaja..

Om 9 timmar ska jag hämta Emma på flygplatsen i Göteborg.

Kan knappt tro att det är sant. 
Att efter ett helt år, 365 dagar, så ska jag äntligen få träffa min bästa vän igen.

Kan inte beskriva hur mycket jag längtat efter detta ögonblicket.

Nu är det bara timmar kvar och jag börjar nästan gråta.

.

Det är sant. Jag drömmer inte att du kommer hem, som jag gjort flera gånger..

Du kommer verkligen..

Godnatt, vi ses om några timmar..

Det var fruktansvärt mycket snö, -25 och bara ljust några timmar om dygnet. Men det var också helt galet underbart.

Vi spelade sällskapsspel som mexican train långt in på nätterna och vi sjöng singstar tills låtarna tog slut.. (då vi genast köpte nya).

Vi åt Thereses goda vegetariska julmat och hennes övriga vegetariska mat som vi

bara inte kan sluta att tänka på. Dessutom åt jag upp Filips goda fudge (som jag själv inte lyckats göra ännu).

Jag gick på rean i Luleå två dagar i rad så Christian och Filip skulle få tid att spela tvspel tillsammans. 
Jag antar att det är det två syskon och tvspelsnördar gör ihop när dem får tid (gamegamegame!!!).

Vi var ute och letade efter renar i skogen och vi hade tur, vi fann dem! Jag försökte gå nära dem (kom en ganska bra bit) men kungen i flocken tyckte inte att jag skulle få göra det, så dem sprang iväg.

Jag och Christian blev bästa vän med katten August och föll nästan i gråt när vi skulle åka hem.

Eftersom vi hade fullt upp hela tiden så gick tiden alldeles för fort. Vill redan åka tillbaka!

Det enda som egentligen var ett missnöje var nattåget hem från Luleå. 
Vi åkte klockan 16.30 på onsdagen den 29:e och skulle kommit fram klockan 11 den 30:e. Istället så mitt ute i en iskall norrländsk skog så går rälsen av.

Japp, den gick av eftersom kylan var så extrem så allt som allt blev vi SJU TIMMAR försenade.. Tur att vi hade sovkupé men satan vad segt det var att åka tåg 7 timmar extra. 3-4 visst, men 7? Uh. Så fort vi anlände till Stockholm sprang jag in på stationen och fick nya biljetter hem. Så ja, vi vart hemma sisådär klockan 19 den 30:e.

Men jaja, vi får pengar tillbaka och dem ska vi använda till att åka upp igen, snarast möjligt!!

Jag tror det var det mesta, så nu överlåter jag resten åt lite bilder.. sägs ju att 1 bild säger mer än 1000 ord.

Ciao!